Smeknamn: Dannebrogen (Dannebrog på danska)
Officiellt antagen: 1748 skrevs flagglagarna men den har anor från åtminstone mitten av 1300-talet. Legenden säger 15 juni 1219 (se nedan).
Proportioner: 28:34. Flaggan får dock göras lite längre (3/4 av korsets bredd) för att skapa klippmån ifall den förväntas utsättas för hårt väder.
Färgerna: Härstammar förmodligen från Johanniterordens märke.
Källa: Danmarks-Samfundet
Legenden
Enligt legenden föll den danska flaggan ned från himlen när den danska kungen Valdemar II var i Estland och försökte göra esterna kristna år 1219.
Danskarna hade landstigit i Lindanäs (nuvarande Tallin) och tryckt tillbaka esterna. Kungen hade sagt åt Carl af Rise att ta Johanniternas rödvita baner och vakta det med sitt liv. Men under kvällen blåste det upp till storm och då passade esterna på att göra ett oväntat motangrepp. Carl blev tillfångatagen, bunden och förd till esternas läger. Med sig hade han dock kungens baner.
Esterna hade trängt in i biskop Teoderiks tält och misstagit honom för kungen. Efter att ha dödat biskopen utropade de sig som segrare. Modet sjönk hos de danska krigarna.
En av de andra fångarna hade lyckats få med sig Johanniternas korsbaner från biskopens tält. När Carl såg att vad som höll på att hända tänkte han att danskarna behövde något att samlas kring. Han samlade mod till sig och bröt sig loss från banden som band fast honom. Sedan sprang han till fången som fått med sig Johanniternas fana och sa:
Ge mig i Kristi namn och för vår frälsares skydd korsbaneret, ge mig det! Ta kungabaneret och ge det till kungen när vi segrat!
Johanniten gav honom korsbaneret och sa bara:
Som Gud vill, ta det!
Carl tog en häst som stod i närheten och red mot Strandberget. Johanniten följde efter men Carl såg bara framåt och red upp på en höjd. Han steg av hästen och gick ned på knä. Sedan tog han fram korsbaneret och höll det mot skyn medan han bad:
Herren – du korsets herre – tag detta ditt korsbaner – och välsigna det i segerns tecken!
Han släppte flaggan och stormen grep tag i den och lyfte den uppåt. Flaggan steg och steg, och blev större och större. Solen bröt igenom och lyste upp flaggan så att alla såg den. I stormen hördes en dånande stämma:
Lyft korsflaggan högt, och du ska segra!
Bakom honom knäböjde Johanniten med kungabaneret. När Carl reste sig seglade flaggan ned från skyn igen och svepte om honom.
Danskarna bröt igenom och vann slaget. När kungen och ärkebiskopen nådde fram till Carl och Johanniten tog kungen Carl i sin famn och sa:
Hörde du rösten, Carl? För folket var det prinsen, för de himmelska härskarna, Sankt Mikaels mäktiga röst. För dig och mig var det en stark och mild röst som vi känner och älskar, inte sant Carl?
Kungen drog sitt svärd och adlade Carl af Rise. Carl reste sig med flaggan, Dannebrogen, mot sina läppar och gav den till kungen. Sedan dess har den röda flaggan med det vita korset varit Danmarks flagga.
Källa: Danmarks-Samfundet
Flaggbloggen 